Det är verkligen en del att tänka på när man blir med barn...
Förutom chocken som det känns som man befinner sig i,
så är det en massa saker som snurrar i hjärnan.
Fråga nr 1 för mig blev träning.
Kan jag fortsätta träna som vanligt?
Svar 1 (barnmorskan):
Ta det lite lugnt med träningen.
Men styrketräning då?
Ta det lite lugnt med den med.
Svar 2:
Du kan fortsätta träna din vanliga träning, så läge det känns bra och så länge du håller ned pulsen under 80% av maxpuls...
Jaha..?
Jag brukar ha en MEDELPULS på mina pass på ca 86% av max..
Nu när jag medvetet har tagit det så lugnt jag kunnat har jag fått
ner medelpulsen till ca 80%.
Jag kan knappast ta det lugnare på mina egna pass.
Är det farligt för "Orvar"?
BM's svar kändes ju inte jätteroliga heller, hur ska man tolka dem?
Jag tror iaf att det är bättre att träna än att inte göra det!
Jag ska försöka göra koreografier utan hopp framöver,
då eliminerar jag problemet något.
Fråga nr 2 på listan blev kosten.
Vad kan jag äta och inte?
Jag har läst mig till att jag kan äta i stort sett vad som helst utom vissa fisksorter, kallrökt och gravat, alla ostar utom de hårda, och typ lever (men pastej går bra).
Känns som om jag kan överleva det.
På något konstigt vis så känns det som att alla i min närhet liksom "vet om" våran/min hemlighet. Som häromdagen, pepparkakor och ädelost (visseligen på tub, och det tror jag man kan äta eftersom den är "kokt" i tillverkningen) på jobbet... Hur ofta händer det?
Jag älskar den kombinationen, men hoppades att ingen visste det och låtsades som ingenting, satt och tuggade lääänge och väl på min apelsin istället.. :)
Var det ett test? Eller är jag nojjig...?
Svar: Jag är nojjig!
Så här ser iaf magen ut nu.
Inte så mycket till bebis än tror jag, desto mer gas!
v.6-7
Johan ville också va med! :)
Japp, så är det!
Jag och Johan ska få ett gemensamt barn!
Helt galet! :)
Idag har vi varit in på ultraljud och det var dit jag ville komma
innan jag började publicera det som kommer nu.
Från första dagen vi visste om lilla "Orvar", så har jag skrivit
några inlägg som kommer att komma med jämna mellanrum
från och med nu och fram till förlossningen.
Har inte skrivit varje dag, men regelbundet.
Vi börjar med inlägget
"Orvar".
Det var verkligen ett "+", eller..?
Samlade mig ett ögonblick, trevade mig fram genom mörkret tillbaka till vårat provisoriska sovrum där jag stannade i dörröppningen.
"Kommer du ihåg att jag hade en hemlis förut?"
Sömndrucket från sängvärmen: "Öööh.. ja..?"
"Jag har fått tillåtelse att berätta den nu"
Lite mer vaket: "Okej, vad är det för hemlis?"
"Jo, ---- och ---- ska få barn igen! Men det är fortfarande så tidigt så jag fick absolut inte säga någonting om det nu inte skulle råka vara så att jag också plussade"
"Vaddå? Jag förstår inte...?"
"Ja alltså, jag fick berätta hemlisen om det visade sig att jag också är med barn"
"Va!!?" Sätter sig snabbt upp i sängen med ett stort leende.
Nu, helt speedad på rösten: "Jo kolla om inte det här är ett plus!!?"
Jag håller upp graviditetstestet som nu visar mera plus än någonsin,
har även med mig bruksanvisningen och snart ligger vi i sängen och fnittrar,
läser, pussas, tittar på testet och fnittrar igen....
Vi, Anna och Johan, ska få ett gemensamt barn!
*****
Efter frukost är jag tvungen att göra ett test till..
Tänk om det vore fel på det första.
Även det visar positivt.
Glädje!!!!
*****
Anna, sämst pokerface i stan, Björklund.
Håll ansiktet nu, avslöja INGENTING!!!
Håll känslorna i schack!
Lättare sagt än gjort det.
----- och ----- fick givetvis ett sms samma dag (21/11), tänk att - om allt går bra - då är det ca två veckor mellan oss... helt galet!
Och väldigt skönt att ha någon, som gått igenom detta förut och en gång
till SAMTIDIGT som mig, att fråga, undra och glädjas med!
Nästa person att få veta, eller rättare sagt, luska ut, var Loppa.
Älskade Loppa som SÅG DET PÅ MIG...?
But how!?
Idag, 26/11, är det ingen mer än vi fyra som vet.
Tanken är att knipa tyst ända fram till jul.
Vore så skoj att få överraska våra föräldrar (som vi så lägligt bjudit hem över jul) med den underbara nyheten.
Hoppas bara att allt går bra nu!
*****
Vi kallar honom/henne för "Orvar".
Har kallat den så sen vi började planera, för ca 3,5 månader sen.
Det tog sig rätt fort! :)
Orvar har gjort sig påmind genom att ge mamma ont i magen,
göra henne illamående och trött, tröttare , tröttast.
Tror faktiskt jag kan tävla med Johan om vem som somnar först på kvällen snart!
*****
Orvar, vårt kärleksbarn, må gott!
Vi älskar dig!
<3 <3 <3
Snart kommer jag att publicera nåt stort!
Från början - till slutet! :)
To be continued...
