luna1000

Den 8/8 satte, som jag skrev tidigare, värkarna igång...

 

Vi höll ut hemma tills klockan var ca 15:30, sen pallade jag inte mer.

Klockan 16:15 (och många värkar senare) satt jag iaf i en säng inne på förlossningen, blev kopplad till en apparat som visade värkar och barnets hjärtljud.

 

 

 

Kände direkt då jag blev "stillasittande" att värkarna kom mindre frekvent och något lugnare. Hemma hade jag ju gått runt och rört på mig hela tiden för att jag ville att det skulle gå fort (och hade hört att det går snabbare om man håller sig i rörelse).

Blev undersökt och blev lite småbesviken då det bara var öppet 3 cm,

livmodertappen var dock utplånad (alltid nåt!).

Fick bada badkar i ett par timmar, sen var det öppet 4-5 cm.

Nu hade jag ONT!!

Kommer inte ihåg allt jättetydligt, men det var nog ungefär här

jag började med lustgasen, på svagaste.

 

Här börjar allt bli lite suddigt och luddigt...

Kommer ihåg allt egentligen, men allt är också i en dimma av

värk, lustgas och förväntningar!

Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv...

Undersökning, öppen 7 cm, vattnet går!

Aj, aj, aaaajjj!!!

 

Med hjälp av lustgas och TENS

(Elektrisk Nerv Stimulering för behandling av akut och kronisk smärta)

tog vi oss sen tillsammans (jag och Johan) igenom nåt som helt klart

är det värsta OCH bästa jag varit med om!

Jag har inga direkta tydliga minnen, men när Johan berättar så minns jag.

Jag friade tex.. och fick ja!!! :)

Fast vi är ju redan förlovade, så det var väl ingen skräll kanske?

Sa lite mer lustiga saker där i dimman, men det är en annan historia.

 

Klockan 01.48 den 9/8 kände jag hur allting liksom lättade

och sen hördes barnaskrik.

I samma ögonblick får jag reda på att det är en flicka.

Min, våran, Elsa!!!

 

 

 

Lyckan är total!