luna1000

Det har hunnit bli dan före dan före dopparedan!

Dagen har vart lång och fylld med olika aktiviteter.
Började med att jobba fram till elva, åkte hem till Mockis för begravning, var och käkade efteråt, sen fika hemma, sen kom mormor, sen åkte jag hemöver, sen tvättade jag, sen åkte jag till Mr Golf och åt (igen) och nu sitter jag här hemma igen.

Begravningen gick bra. Riktigt bra faktiskt.
Men begravning är begravning. Inte kul. Jag är ju en hemskt känslig människa med, så det började spruta tårar nån minut innan jag skulle sjunga Ave Maria. Jag kollade bort, tänkte på annat, men nä.. det är så svårt att hålla tillbaka. Det är ju liksom inte bara den som ligger där framme i kistan som man tänker på, det är ju en mix av alla minnen man har från farmor, farfar, morfar, husdjur.. allt. Och som inte det vore nog så springer tankarna väg ett snäpp längre och funderar hur det ska bli när det är jag som är närmast sörjande, eller tom ligger i träfracken... Usch jag vill inte tänka sånna tankar, men det oundvikligt. Alla ska vi "walk through the valley of the shadow of death". Men inte än.
Rösten höll iaf och det kändes bra.

Imorgon ska jag försöka masa mig upp kl åtta och äta frulle, städa och sen åka på träning. För vid halv ett kommer Emma, det kan ta ett par timmar att fixa mitt hår, och vid sex kommer Wiz-brudarna.. Så det är tight planering! Måste jag kanske handla med?  Äh, det löser sig..

Nu ska jag iaf gå och göra mig iordning för John..
John Blund.