luna1000

Visst gör det ont när knoppar brister.
Visst gör det ont med en knäskål mot asfalten.
Ont det gör ont men det går.
Here we go again.

Japp, ni förstår säkert vad som hänt.
Låste ytterdörren, lyfte upp mina två soppåsar och min väska, konstaterade att plogkillen redan vart ute, kollade åt vänster och hälsade på en granne, rundade snödrivan....#+¤¤§¤!"#££###!!!
Det svartnade för ögonen av smärta.
Vet att jag sa nåt till grannen om att jag slog i knät jag tidigare skadat,
sen vet jag knappt hur jag tog mig in igen, men jag vet att jag vred mig och
vrålade av smärta när jag kom innanför ytterdörren.
Sen ringde jag papsen och grät... stackars mig!

Nu har jag återigen rehab - knäskydd och antiinflammatoriskt.
Själva vurpan gjorde nog lika ont som förra gången, men värst var rädslan och
chocken av att återigen kanske ha skadat knät allvarligt.
Nu känns det visserligen mycket bättre, jag är öm och det gör ont med belastning, men det går an.
Jag ska väl inte gnälla. Jag är en positiv människa, oftast.
Men jag tycker inte att det var min tur igen.
Faktiskt.

Nu är det inte bara misär i mitt liv (även om jag kanske vill få er att tro det så ni kan tycka lite synd om mig och så..), nej det finns många glädjeämnen!
Ett av dem är att jag ska klippa mig idag!
Daniel kommer hem och friserar mig så jag kan glänsa på Kick-Offen!
Han är bra Daniel - bilder är att vänta även där!



To be continued....