BF+4, Psykbryt
Kategori: My life..
Idag är jag less på riktigt.
Nu vill jag inget hellre än att den här lilla varelsen ska titta ut!
Skickade faktiskt iväg Johan till jobbet imorse, eller, vi bestämde att han lika
gärna kunde spara på en semesterdag eftersom det aldrig händer nånting...
Så när klockan var halv sju så gick jag upp bara för att riktigt känna efter
så inget var på G, sen somnade jag liksom aldrig om igen.
Jag läste istället bok, åt frukost, vattnade blommor, duschade, städade,
blandade dressing, skrev inköpslista, dammsög....
Kroppen värkte och sa "lägg av", men jag gav inte upp.
När klockan var halv tolv kom mina föräldrar hit!
De tyckte att de skulle hjälpa mig "slå ihjäl en dag", så vi åkte och köpte färg
som Johan ringt och beställt, sen blev det glass på stan, snabbvisit på jobbet
(men alla utom Camilla var på lunch), och sist men inte minst handlade
vi på ICA Maxi.
När vi kom hem var jag helt slut.
Men då skulle grillen fram, maten skulle fixas, kött marineras och grillas,
porslin dukas fram.. det var ett enda virrvarr!
Under tiden hade jag sammandragningar och Orvar gjorde sitt yttersta för att få allas uppmärksamhet!
Vi hamnade iaf till bords och efter maten avrundade vi med kaffe
och ännu en glass innan de styrde kosan hemmåt igen.
Jag var så trött!
Craschlandade på soffan och låg där i över en timme och bara pustade.
Kände mig sur och irriterad på allt.
Hade kanske sovit i en minut då telefonen ringde och väckte mig.
När jag stånkade vankade mig upp var jag inte ett dugg gladare.
Tog fram dammsugaren och fortsatte tills jag helt plötsligt bara bröt ihop.
Jag orkade bara inte mer!!
Psykbryt!!
Sen kom det dåliga samvetet.
Hade jag varit surkärring hela dan?
Var tvungen att ringa mamma och snyftande be om ursäkt ifall jag varit sur.
Hon svarade dock lugnande att det hade jag inte varit och att det var bra att gråta och bryta ihop, för just psykbryt hade satt igång åtminstonde 2 av hennes 3 förlossningar!
"Så på med offerkoftan ett tag och gråt ut!"
Kändes helt plötsligt som jag gråtit färdigt då...
Men jag är less.
Kroppen och psyket orkar inget mer nu Orvar, så du gör bäst i att
komma ut!
Kanske kan du komma imorgon 7/8, på min och Johans förlovningsdag?
Pliiiis!
