luna1000

Livet är inte de dagar som gått, det är de dagarna du minns...

BB-tiden

Kategori: My life..

Jag kan inte sova... 
Det ligger en rykande färsk bebis på min mage
och hon är min...
Hur ska jag någonsin kuna sova igen?
Kan inte få nog av att titta och snusa på henne.
Och jag känner mig inte trött.
Dåsig, javisst, men inte sömnig.
 
 
 
Första dagen (torsdag):
Vi är helt lyriska!
Förlossningen gick kanon enligt alla, Elsa mådde bra hela vägen, jag skötte mig exemplariskt och Johan var en lugn och trygg stöttepelare, den allra bästa!
Vår barnmorska var fantastisk, Angelica hette hon.
Det märktes att hon läst mitt förlossningsbrev!
När hon körde mig till BB i rullstolen (ja, jag var så yrslig så jag knappt kunde gå utan att se stjärnor) berättade hon att hon berömt mitt och Johans samarbete bland sina kollegor!
Sånt är ju roligt och uppmuntrande!
 
Hur som helst...
Klockan 01:48 torsdag den 9/8 föddes vår lilla prinsessa som vi tänkt döpa till
Elsa Anna Vilhelmina, efternamn än så länge Pettersson Björklund.
Hon var 52 cm lång och vägde 3 860 gram.
Helt perfekt!
 
Vi kom ner till BB tidigt på morgonen den 9/8.
Jag hade fått tips om att skriva i förlossningsbrevet att jag/vi önskade enkelrum, åtminstone första natten (för att jag skulle slippa sova själv med bebisen), och tryckte på lite extra för det på förlossningen...
Tadaaaa!!!
Ett enkelrum - med egen toalett - fanns till vårt förfogande!
Johan fick en madrass på golvet och vi kunde faktiskt bo
tillsammans varje natt tills vi åkte hem på lördagen (11/8).
Vi lovade ju att flytta på oss om någon skulle behöva rummet bättre än oss,
men det behövdes iaf inte.
 
Elsa och pappa kunde sova gott!
 
Overklighetskänslan sköljde fullkomligen över mig där och då.
Är det här MITT barn? Får jag verkligen behålla henne?
Hur gör man nu???
Försökte slumra lite, men det var typ omöjligt....
 
På kvällen fick vi besök!
En mycket stolt storebror, hans mamma,
nyblivna mormor och morfar, samt farmor!
Lilla Elsa överöstes med presenter och gull!
Tror hon trivdes ypperligt där i centrum, för hon var väldigt lugn och snäll!
 
När vi kom tillbaka hade hon bajsat en massa beck!
Johan åkte hem och matade katter och kom tillbaka senare på kvällen.
Under tiden han var borta passade Elsa på att testa sin lungkapacitet...
Det var första prövningen.
HUR gör jag nu?
Vagga, stoppa tutten i munnen, vyssja, prata lugnt..
Oj oj, allt kändes omöjligt, men det gick bra!
När Johan kom tillbaka somnade hon fint, och mamman (jag) fick slumra i kanske 3 timmar totalt under natten, för det GICK JU INTE att sova!
 
Andra dagen (fredag):
Elsa passade på att sova, nästan hela dagen.
Jag minns inte exakt vad vi gjorde, men det var mest amning och blöjbyten.
Ibland kom det in barnmorskor och hälsade på (skiftbyten) och mitt på dagen kom också en "huvud-barnmorska" och frågade hur vi mådde.
Inga tester mer än ett gulsotstest på eftermiddagen.
Hon hade lite gulsot, men inte över gränsvärdet.
Vi fick förslag att dra upp persiennerna och ställa henne vid fönstret
så att hon kunde få lite dagsljus.
Nästa test skulle tas morgonen därpå.
 
 
En liten parentes, men ändå en rolig grej.
Jisses vad mycket härliga gratulationer vi fick på sms, mail och facebook!
Kan knappt fatta att vi "känner" så många! :)
Tack för alla fina hälsningar!!!
 
Tredje dagen (lördag), hemgång:
"Vaknade" (om man kan vakna från icke-sömn) vid halv åtta.
Barnläkaren skulle komma på förmiddagen, så vi skulle hålla oss redo.
Gulsotstestet visade lägre resultat idag, men ändå så pass att vi skulle
hålla lite koll på egen hand, vista henne i ljusa utrymmen osv.
Barnläkaren gjorde sina kontroller och allt såg fint ut!
Hon hade iofs tappat lite i vikt, helt normalt, vägde 3 570 gram.
Sen tog de också det omtalade PKU-testet (blodprov), då var jag inte med inne i rummet, men Johan sa att hon hade varit jätteduktig och inte gnällt ett dugg!
Det var nog ändå tur att jag inte var med, jag är ju så blödig!
 
Sen packade vi ihop och åkte hem till Skräddarbacken!
Det blir i nästa inlägg!

Då lillan kom till jorden

Kategori: My life..

Den 8/8 satte, som jag skrev tidigare, värkarna igång...
 
Vi höll ut hemma tills klockan var ca 15:30, sen pallade jag inte mer.
Klockan 16:15 (och många värkar senare) satt jag iaf i en säng inne på förlossningen, blev kopplad till en apparat som visade värkar och barnets hjärtljud.
 
 
 
Kände direkt då jag blev "stillasittande" att värkarna kom mindre frekvent och något lugnare. Hemma hade jag ju gått runt och rört på mig hela tiden för att jag ville att det skulle gå fort (och hade hört att det går snabbare om man håller sig i rörelse).
Blev undersökt och blev lite småbesviken då det bara var öppet 3 cm,
livmodertappen var dock utplånad (alltid nåt!).
Fick bada badkar i ett par timmar, sen var det öppet 4-5 cm.
Nu hade jag ONT!!
Kommer inte ihåg allt jättetydligt, men det var nog ungefär här
jag började med lustgasen, på svagaste.
 
Här börjar allt bli lite suddigt och luddigt...
Kommer ihåg allt egentligen, men allt är också i en dimma av
värk, lustgas och förväntningar!
Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv...
Undersökning, öppen 7 cm, vattnet går!
Aj, aj, aaaajjj!!!
 
Med hjälp av lustgas och TENS
(Elektrisk Nerv Stimulering för behandling av akut och kronisk smärta)
tog vi oss sen tillsammans (jag och Johan) igenom nåt som helt klart
är det värsta OCH bästa jag varit med om!
Jag har inga direkta tydliga minnen, men när Johan berättar så minns jag.
Jag friade tex.. och fick ja!!! :)
Fast vi är ju redan förlovade, så det var väl ingen skräll kanske?
Sa lite mer lustiga saker där i dimman, men det är en annan historia.
 
Klockan 01.48 den 9/8 kände jag hur allting liksom lättade
och sen hördes barnaskrik.
I samma ögonblick får jag reda på att det är en flicka.
Min, våran, Elsa!!!
 
 
 
Lyckan är total!
 

Det kommer

Kategori:

Förstår att ni väntar på en upplösning! :)
Den kommer, ska bara hitta tiden att skriva ner allt! (och försöka minnas!)

Men Elsa är här, och hon är det finaste som någonsin hänt mig!

❤❤❤

 

BF+5 MVC och BF+6 VÄRKAR!!!!

Kategori:

Igår var vi på MVC igen!
Innan besöket hade jag nästan inte ens lust att åka dit, men efteråt
hade jag en helt nyvunnen kraft och lust!

 

Grät en skvätt även därinne och det var heeelt okej!
"Gråt, gnäll och ja..svär så mycket du vill" sa hon,
"jag har varit i din sits och jag förstår dig"!
Gud va skönt med en sån BM!

 

Blodtrycket hade stigit till 131/86 (högsta mätningen hittills),
Sf-måttet var 36 cm och hjärtljuden låg mellan 148-152 då den lugnat ner sig lite!
Och nu var Orvar fixerad!!!!
Vikten +1 kg, totalt ca 16 kg nu.
Min kropp var så vätskefylld att vi tog ett urinprov för att utesluta
havandeskapsförgiftning, men det var så perfekt att det avfärdades direkt!
Vi bokade in en ny tid på fredag, sen pratade vi om det kommande förloppet.
Om inte Orvar kommer självmant skulle vi först göra TUL på måndag
och sen sättas igång senast torsdag eller fredag nästa vecka!
Så himla skönt att se slutet!

 

Jag och Johan, som firade 2-årig förlovningsdag igår,
gick ut och åt sushi, sen var det tänkt att vi skulle gå på bio,
men det blev istället hyrfilm och mys hemma!

Vaknade 5.30 av magont, ignorerade för att jag trodde det var kissblåsan som skrek (i vanlig ordning), vaknade igen 5.45 av samma sak...


Japp!
Värkarna har satt igång! :)
I skrivandets stund har jag haft lite olika starka värkar, med som mest
15 minuter emellan och som minst 4 minuter...
Just nu är det lite lugnare igen.
Det är nu det händer!
Det är det här vi har gått och väntat på så jäkla länge!!
Förhoppningsvis kan jag ha glädjande nyheter i nästa blogg!

Wish us luck!
❤❤❤

 

8 augusti, Orvars dag?

BF+4, Psykbryt

Kategori: My life..

Idag är jag less på riktigt.
Nu vill jag inget hellre än att den här lilla varelsen ska titta ut!
 
Skickade faktiskt iväg Johan till jobbet imorse, eller, vi bestämde att han lika
gärna kunde spara på en semesterdag eftersom det aldrig händer nånting...
Så när klockan var halv sju så gick jag upp bara för att riktigt känna efter
så inget var på G, sen somnade jag liksom aldrig om igen.
Jag läste istället bok, åt frukost, vattnade blommor, duschade, städade,
blandade dressing, skrev inköpslista, dammsög....
Kroppen värkte och sa "lägg av", men jag gav inte upp.
 
När klockan var halv tolv kom mina föräldrar hit!
De tyckte att de skulle hjälpa mig "slå ihjäl en dag", så vi åkte och köpte färg
som Johan ringt och beställt, sen blev det glass på stan, snabbvisit på jobbet
(men alla utom Camilla var på lunch), och sist men inte minst handlade
vi på ICA Maxi.
 
När vi kom hem var jag helt slut.
Men då skulle grillen fram, maten skulle fixas, kött marineras och grillas,
porslin dukas fram.. det var ett enda virrvarr!
Under tiden hade jag sammandragningar och Orvar gjorde sitt yttersta för att få allas uppmärksamhet!
Vi hamnade iaf till bords och efter maten avrundade vi med kaffe
och ännu en glass innan de styrde kosan hemmåt igen.
 
Jag var så trött!
 
Craschlandade på soffan och låg där i över en timme och bara pustade.
Kände mig sur och irriterad på allt.
Hade kanske sovit i en minut då telefonen ringde och väckte mig.
När jag stånkade vankade mig upp var jag inte ett dugg gladare.
Tog fram dammsugaren och fortsatte tills jag helt plötsligt bara bröt ihop.
Jag orkade bara inte mer!!
Psykbryt!!
 
 
Sen kom det dåliga samvetet.
Hade jag varit surkärring hela dan?
Var tvungen att ringa mamma och snyftande be om ursäkt ifall jag varit sur.
Hon svarade dock lugnande att det hade jag inte varit och att det var bra att gråta och bryta ihop, för just psykbryt hade satt igång åtminstonde 2 av hennes 3 förlossningar!
"Så på med offerkoftan ett tag och gråt ut!"
 
Kändes helt plötsligt som jag gråtit färdigt då...
Men jag är less.
Kroppen och psyket orkar inget mer nu Orvar, så du gör bäst i att
komma ut!
 
Kanske kan du komma imorgon 7/8, på min och Johans förlovningsdag?
Pliiiis!
 
 

BF+1, Har du bestämt dig för att stanna?

Kategori:

Du knölar som bara den i magen, men har visst bestämt dig för att stanna?
Jag har lite mer molvärk än vanligt, men vågar faktiskt inte hoppas!

 

När jag stod och speglade magen igår sa jag lite uppgivet till Johan,
"jag kommer se ut så här resten av mitt liv",
varpå han tittar på magen och sen på mig och brister i skratt!!

 

Jadu Orvar, det är bara du som vet när det är dags...

 

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

 

39+5, Dessa Projekt

Kategori: My life..

Jag vill inte gnälla, men nu börjar det här bli långdraget.
Jag vet, jag vet, "snart kommer storken", "du vet inte vad väntan är",
"den som väntar på nåt gott", "den kommer när den är klar" etc etc..
Har hört alla varianter nu.
Samtidigt verkar de flesta runt omkring mig få barn innan BF.
Vill poängtera att det här är MINA känslor.
 
Visst säger min hjärna att det kan vara 2 veckor kvar och att varje dag
i magen är en dag som lilla Orvar behöver vara just där,
men min kropp skiker - KOM UT!!!
Så trött och öm i kroppen, sover skitdåligt på nätterna (och morgnarna),
har foglossning delux, lederna värker och är svullna av vätska,
halsbrännan gör sig påminnd varje gång jag inte tar tablett,
och allt jag tar mig för blir till ett "projekt".
Alltifrån stödhandling till att vattna blommor.
 
Igår tex.
Jag tog mig an projektet "spa och pedikyr".
Plockade fram en massa sköna prylar och tog med mig in i duschen.
Började med att peela hela kroppen (böka, luta dig fram, håll balansen),
sen skulle benen rakas (samma procedur igen),
inpackning i håret, lermask i fejjan och oljespray över hela kroppen, sen...
Att sätta sig ner på golvet i våran dusch är inte så svårt egentligen,
det gick ganska bra. Se till att allt du behöver finns i närheten bara.
Lutade mig fram (Orvar blev typ dubbelvikt och jag fick hålla andan för att nå) och började fila en fot i taget, det gick ju bättre än förväntat det med!
Dags att resa sig....
Båda benen bortdomnade.
Hur f*n menade jag att jag - inoljad från topp till tå -skulle kunna ta mig
upp på ett smidigt sätt egentligen???
 
Jag tog mig ändå upp efter lite bök och allt gick bra.
Sjukt nöjd med mina nyrakade ben, mjuka hy och fina fötter,
allt till priset av - min ork.
Japp, jag var helt slut efter duschen.
 
På eftermiddagen åkte vi upp till buan, E skulle sova där med kusinerna och Johan passade på att göra lite småfix.
Jag tog en tuppis.
Idag åkte Johan upp igen, för att hämta barn och fixa lite mer,
men jag valde att stanna hemma.
Känns skönt att få ta det lite lugnt hemma istället.
 
Graviditeter kan ju vara helt olika, men jag tror (och hoppas) att
många som varit fullgångna känner igen min trötthet.
Den går inte att föklara eller jämföra med annat.
I nuläget är jag väldigt glad att det bara är mig själv jag har att ta hand om under tiden, beundrar verkligen dem som skaffar fler barn och måste vara mamma samtidigt som de går igenom det här.
Vill självklart poängtera att jag är otroligt tacksam och förväntansfull inför det som kommer också, verkligen superglad, men att vara gravid är inte bara en dans på de berömda rosorna! :)
 
Det jag ser mest fram emot nu (förutom själva bebis och allt omkring den)
är att kunna börja träna igen.
Jag är totalt förslappad och känner ofta hur jag vill ut och springa, dansa hejvilt, styrketräna så det bränner i musklerna och svetten och den totala tillfredsställelsen efter total utmattning...
Det suger i hela kroppen när jag tänker på den!
Just nu är inget av ovanstående möjligt.
Antar att det är en bidragande orsak till varför jag börjar bli otålig.
 
För otålig det är jag, det vet jag, och jag låter det höras också.
Ber om ursäkt för mitt tjat, men om ni inte orkar lyssna får ni stänga av.
 
För jag tjatar tills Orvar är här!