Idag var vi till specialistmödravården på ultraljud!
Har knappt kunnat sova inatt för jag var så förväntansfull!
Men nu har vi sett lilla "Orvar"!
Lilla Orvar ja, med betoning på "lilla".
Vi blev tillbakaflyttade en hel vecka mot mina beräkningar,
så idag är vi i v. 17+3, med beräknad ankomst 2/8.
Det kommer väl att visa sig hur det blir!
Säger som någon gammal barnmoska sa till Johans moster:
"Hä ha då aller bivi nön kvâr!"
Trots extra kissningar och pickande på magen så låg h*n dock lite illa för att se alla organ ordentligt, så vi fick en ny tid nästa vecka.
Inte oss emot, inte alls!
Men allt hon kunde se såg bra ut, så det var skönt!
Lilla "Orvar"
Jag är så himla lycklig!
Tänk att jag, JAG, ska bli morsa!
:)
Tänk att vi redan är inne i sextonde veckan!
Ultraljud om 3,5 vecka, spännande! :)
Nu börjar jag bli tjock på riktigt..
Förut har jag mest kännt mig slapp och fettig, men nu börjar
magen bli hårdare och har fått en mer distinkt form!
Undrar just hur länge det dröjer innan någon säger nåt på zumban?
Apropå zumban...
Efter passen de senaste veckorna har jag haft rätt ont i bäckenet.
Inte bra.
Men framförallt - INTE REDAN!!!
Har avslöjat nere på klubben att vi ska ha barn och att vi måste leta efter en vikarie under min ledighet. Jag kommer ju inte kunna köra jättelänge till..
Det är dock svårt att hitta någon lämplig, alt lämplig lösning.
Hade en på G, men hon ville ha mycket i ersättning, så vi får se.
Har fått okej på att korta mina pass till 45 minuter då det behövs.
Skulle tro att det blir i mars, om foglossningen fortsätter.
Mår fortfarande illa på kvällarna.
Igår mådde jag riktigt illa faktiskt... :(
Har spytt 3 dagar av 5, lite mer än på några veckor.
Annars så känner jag mig piggare igen, så nu har jag börjat motionera lite mer
(fick lite nojja när två oberoende personer sagt att jag gått upp i vikt..),
vill inte bli större än nödvändigt!!!
Försöker ta promenader på träningsfria dagar och sen har jag kört
spinning ett par gånger, skonsam träning is "da shit"!
Klart man går upp i vikt då man väntar barn, och det är okej.
I mitt fall så slutade jag med dieter då jag slutade med piller,
vilket resulterade i att jag gick upp 3-4 kg direkt.
Sen vi plussade har jag gått upp 4,5 kg ytterligare, så det är klart
att det syns (och märks på kläderna), vore konstigt annars.
Men det är okej, jag är gravid och kommer att vara det ett tag till,
SEN tar jag tag i vikten!
So long..
Jag ringde BM igår och förklarade vad som hänt i torsdags och fredags.
Hon tyckte det lät beskedligt, men förstod våran oro.
Fick numret till Kvinnokliniken i Falun och sen en tid för undersökning.
Idag, 12+4.
Var riktigt nervös när vi kom fram.
Frågade i expiditionen var vi skulle gå för ultraljud, fick en vägbeskrivning
och gick dit. Var i god tid!
Magar och små bebisar var vad som mötte oss på avdelningen.
Tyckte det drog ut på tiden, men det är ju inget ovanligt inom sjukvården..
När vi väntat en halvtimme gick Johan och frågade om vi kommit fel.
Det hade vi givetvis, så det blev en språngmarsch ned två våningar
till gynmotagningen..
Väl där så stod en sköterska och ropade mitt namn när vi kom in genom
dörren. Vi förklarade att vi blivit felskickade och fick komma in direkt!
Sköterskan, som jag glömt namnet på, var väldigt pedagogisk
och berättade vad hon skulle göra.
Jag som förväntat mig ett vanligt UL (på magen) blev ganska förvånad
då hon bad mig ta av mig och ta plats i gynstolen.
Det blev alltså aktuellt med ett VUL (via .. ni vet).
Men det gick jättebra.
Hon tittade, klämde och kände.
"Ja, livmodern är iallafall förstorad" (klämde på magen)
Sen förklarade hon att hon skulle sticka in en apparat, som såg ut som en dildo, i mig. Hon skulle se efter först innan vi skulle få se något på skärmen.
Det kändes som en evighet, men var kanske 20 sekunder.
Jag blundade, försökte andas lugnt...
"Verkar se bra ut det här..."
Tystnad.
"Japp, där såg jag en rörelse!"
Hon vred skärmen så vi kunde se.
På skärmen såg jag hur lilla "Orvars" hjärta slog rytmiskt
och hur h*n rörde sig lite där i sin lilla värld.
Ungefär där började jag böla...
Helt fantastiskt att se det lilla livet!
H*n låg med båda händerna uppe vid pannan, vi såg fem fingrar
på en av händerna, magsäcken, det lilla hjärtat...
Underbart!
Inte Orvar, men ganska likt!
Sen - pinsamt!!!
När vi skulle gå därifrån var vi så uppspelta och glada att vi glömde
gå via kassan och betala..
Vet inte vad/om det kostar, men hur än det är så var det värt det!
Ringde iaf och bekände, så de skulle säga till att de skickar en
ev faktura istället.. Tom sköterskan jag pratade med skrattade.. :)
Nu ska jag passa på att njuta av vetskapen om livet
som vi nu sett med egna ögon!
Kärlek!
Flera som vet nu!
Känns både spännande och läskigt.
Illamåendet håller i sig än.
6 helt kräkfria dagar sedan någon gång innan Lucia.
Förjävligt att må illa faktiskt.
Fick (låna?) ett par "åksjuke-band" (från Apoteket) av mamma att sätta runt handlederna, det hjälper skapligt, men inte tillräckligt.
Oftast så vaknar jag och mår som en prinsessa, men ju längre
dagen går desto sämre mår jag.
Flera gånger har jag spytt med tandborsten i handen, efter
att jag borstat klart.
Riktigt drygt.
Tänk er ett riktigt åksjuke-illamående, som att ni åkt "kaffekoppen"
5 gånger på raken. Hur skulle ni må då?
Tadaaa - som jag gör kvällstid.
Igår trodde jag på allvar att det skulle bli ett missfall.
Jag hade ont i magen och mådde inge vidare, sen fick jag en
oförklarlig ...... som gjorde mig orolig.
Men idag är det bra igen och inga mera sviter.
Det ska bli en stark unge det här.
*~*~*~*
Senare på kvällen.
Fan, fan, fan..
...... igen, den här gången röd.
Jag låg och grät på soffan och tänkte "Orvar är död".
Inte mådde jag illa heller.
Ringde VC som stängt, förlossningsavdelningen tyckte jag skulle
ta det lugnt och ringa sjukvårdsupplysningen om det blev värre.
Kul.
Jag går och lägger mig och skiter i det här nu.
Fuck the world.
Detta eviga illamående tar knäcken på mig.
Kan inte ens borsta tänderna utan att hulka längre..
Än så länge har jag inte spytt, men kräkan hänger i luften!
Dessutom har jag någon konstig "slemhinna" längst bak i halsen,
som inte gör det ett dugg bättre.
Jag har läst om illamående och metallsmak, så jag är normal iaf.
Skulle hellre ta metallsmak om jag slapp denna hinna som jag kan beskriva som
"känslan av att du druckit grädde, men utan smak"
dvs. en tjock krämig känsla i halsen..
Uäck!
Hoppas verkligen det går över snart!
Det är ju en sak när jag är hemma, värre då jag är på jobbet och försöker hålla en god min. Kaffe har jag tex nästan helt slutat med. Blir illamående av lukten...
Jäkligt skumma grejer som händer nu! :)
