BB-tiden
Kategori: My life..
Jag kan inte sova...
Det ligger en rykande färsk bebis på min mage
och hon är min...
Hur ska jag någonsin kuna sova igen?
Kan inte få nog av att titta och snusa på henne.
Och jag känner mig inte trött.
Dåsig, javisst, men inte sömnig.
Första dagen (torsdag):
Vi är helt lyriska!
Förlossningen gick kanon enligt alla, Elsa mådde bra hela vägen, jag skötte mig exemplariskt och Johan var en lugn och trygg stöttepelare, den allra bästa!
Vår barnmorska var fantastisk, Angelica hette hon.
Det märktes att hon läst mitt förlossningsbrev!
När hon körde mig till BB i rullstolen (ja, jag var så yrslig så jag knappt kunde gå utan att se stjärnor) berättade hon att hon berömt mitt och Johans samarbete bland sina kollegor!
Sånt är ju roligt och uppmuntrande!
Hur som helst...
Klockan 01:48 torsdag den 9/8 föddes vår lilla prinsessa som vi tänkt döpa till
Elsa Anna Vilhelmina, efternamn än så länge Pettersson Björklund.
Hon var 52 cm lång och vägde 3 860 gram.
Helt perfekt!
Vi kom ner till BB tidigt på morgonen den 9/8.
Jag hade fått tips om att skriva i förlossningsbrevet att jag/vi önskade enkelrum, åtminstone första natten (för att jag skulle slippa sova själv med bebisen), och tryckte på lite extra för det på förlossningen...
Tadaaaa!!!
Ett enkelrum - med egen toalett - fanns till vårt förfogande!
Johan fick en madrass på golvet och vi kunde faktiskt bo
tillsammans varje natt tills vi åkte hem på lördagen (11/8).
Vi lovade ju att flytta på oss om någon skulle behöva rummet bättre än oss,
men det behövdes iaf inte.
Elsa och pappa kunde sova gott!
Overklighetskänslan sköljde fullkomligen över mig där och då.
Är det här MITT barn? Får jag verkligen behålla henne?
Hur gör man nu???
Försökte slumra lite, men det var typ omöjligt....
På kvällen fick vi besök!
En mycket stolt storebror, hans mamma,
nyblivna mormor och morfar, samt farmor!
Lilla Elsa överöstes med presenter och gull!
Tror hon trivdes ypperligt där i centrum, för hon var väldigt lugn och snäll!
När vi kom tillbaka hade hon bajsat en massa beck!
Johan åkte hem och matade katter och kom tillbaka senare på kvällen.
Under tiden han var borta passade Elsa på att testa sin lungkapacitet...
Det var första prövningen.
HUR gör jag nu?
Vagga, stoppa tutten i munnen, vyssja, prata lugnt..
Oj oj, allt kändes omöjligt, men det gick bra!
När Johan kom tillbaka somnade hon fint, och mamman (jag) fick slumra i kanske 3 timmar totalt under natten, för det GICK JU INTE att sova!
Andra dagen (fredag):
Elsa passade på att sova, nästan hela dagen.
Jag minns inte exakt vad vi gjorde, men det var mest amning och blöjbyten.
Ibland kom det in barnmorskor och hälsade på (skiftbyten) och mitt på dagen kom också en "huvud-barnmorska" och frågade hur vi mådde.
Inga tester mer än ett gulsotstest på eftermiddagen.
Hon hade lite gulsot, men inte över gränsvärdet.
Vi fick förslag att dra upp persiennerna och ställa henne vid fönstret
så att hon kunde få lite dagsljus.
Nästa test skulle tas morgonen därpå.
En liten parentes, men ändå en rolig grej.
Jisses vad mycket härliga gratulationer vi fick på sms, mail och facebook!
Kan knappt fatta att vi "känner" så många! :)
Tack för alla fina hälsningar!!!
Tredje dagen (lördag), hemgång:
"Vaknade" (om man kan vakna från icke-sömn) vid halv åtta.
Barnläkaren skulle komma på förmiddagen, så vi skulle hålla oss redo.
Gulsotstestet visade lägre resultat idag, men ändå så pass att vi skulle
hålla lite koll på egen hand, vista henne i ljusa utrymmen osv.
Barnläkaren gjorde sina kontroller och allt såg fint ut!
Hon hade iofs tappat lite i vikt, helt normalt, vägde 3 570 gram.
Sen tog de också det omtalade PKU-testet (blodprov), då var jag inte med inne i rummet, men Johan sa att hon hade varit jätteduktig och inte gnällt ett dugg!
Det var nog ändå tur att jag inte var med, jag är ju så blödig!
Sen packade vi ihop och åkte hem till Skräddarbacken!
Det blir i nästa inlägg!
Bloggadress: http://Http://Galleriskorpan.blogg.se