luna1000

Livet är inte de dagar som gått, det är de dagarna du minns...

Ego

Kategori: My life..

Jag har hittat min grej.

Ibland har jag så förbannat svårt att uttrycka mig när jag skulle behöva det som bäst. Nästan alltid sitter jag - bitter efter en diskussion - och tänker att "jag skulle ha sagt så här".. eller.. "varför sa jag inte det där".. Det handlar förmodligen om att jag behöver lite betänketid. Jag är lite trög helt enkelt.
Därför tycker jag att det är både kul och skrämmande att se att mina tittarsiffror blir fler och fler. Folk brukar sällan lyssna på mig, men hey, folk läser det jag skriver.. Och det är ju inte alltid det står nåt av värde för någon annan i den här bloggen, tror faktist att det jag säger brukar innehålla mer visdom, men..
Ni läser ju! :-)

Från första början var ju tanken med denna blogg att jag skulle skriva om
mina resultat och peppa mig själv med träning och kost.
Ganska snabbt insåg jag att jag tappat tråden och det här hade blivit litegrann
som terapi för mig. Man blir liksom beroende..
Och det är ju bra mycket enklare och roligare än att skriva i en dagbok som ligger och samlar damm. Att dessutom med jämna mellanrum få kommentarer och fina hälsningar av folk gör ju inte heller speciellt ont..

Att jag dessutom genomgått en viss förändring under tiden har bara gjort mig mer ihärdig! Skam den som ger sig! Jag har gått från en tjej med väldigt dålig självkänsla, självförtroendet i botten och alldeles för många kilon runt midjan till en ganska glad och tillfreds tjej som går min egen väg och oftast inte sörjer för det. Det sitter fortfarande några för mycket runt midjan, men 20 pannor är borta, och jag känner mig 20 gånger lyckligare idag än för snart 1,5 år sen då jag startade igång det här maskineriet. Fan va jag är bra!


Ville bara va lite ego...


Kram på er all(r)a bästa!

Kommentarer

  • Jesper säger:

    Jag säher samma sak som i sms:et, (man säger väl bäst saker när mna är på lyset) - du är bäst. Syns i morgon!

    2008-11-11 | 22:41:16
  • Maria i Motala säger:

    Jag har inte läst så fasligt länge men nu har jag insett att det känns som om du inte är så långt borta. De få gångerna vi träffas på ett år lämnar mig alltid med en härlig, positiv känsla och nu kan jag få den känslan, nästan, varje dag. Bra va? Träffas personligen är ju förstås bättre och nu är det inte långt kvar. Ses på lördag.

    2008-11-12 | 07:30:08

Kommentera inlägget här: