Inget för kvällströtta
Kategori: My life..
Så.. än en gång sitter jag här - alldeles för sent - och bloggar.
Man kan nog säga att min blogg är inget för kvällströtta, åtminstonde inte
om man vill va först med det senaste "Anna-skvallret"...
Men här kommer iaf en liten update.
Idag är dagen då man börjar om "på nytt".
Eller rättare sagt, idag är dagen då man borde börja om på nytt.
Med det menar jag att det i själva verket är dagen som är startskottet
för vardagen utav resten av året..
Fast det kanske egentligen borde vara nu på måndag..?
Äh, ni vet den dagen då man går tillbaka i gamla banor (jobbet och träningen)
och gör ledigheten till ett minne blott.
Alles in ordnung. Eller nåt.
Quinnan som kan veckla till saker - det är jag det!
Min första dag på resten av livet började med en treo.. och fortsatte sen med att glömma matlådan hemma. Trodde nästan att hoppet för denna dag var ute, men tji fick jag, det blev en riktig kanondag!! Det blir ju vad man gör det till, ellerhur?
Åkte och bytte ut mina skrillor (eller iaf själva skenorna man åker på) eftersom jag upptäckte en spricka efter gårdagens åktur, det gick bra. Jobbet flöt på bra. Lunchen som jag åt ute smakade bra. Ja, det mesta gick bra idag. Träningen gick förvånansvärt bra! Jag var som en liten duracellkanin - fulladdad med energi! Det kommer att kännas av imorgon och det är bra det med! :)
Det enda tråkiga idag var att A-K åker ut på jobb igen...
Tycker hon nyss kom hem.
Var fö överbjuden till henne på nybakat bröd ikväll..
Jäklarns så gott det var!
Jag fick med mig en påse som jag ska äta med andakt!
Mmmmmumma!
Jag har massor med ideér som springer runt i mitt huvud nu, men jag ser att jag måste hejda mig, klockan tickar med stora steg mot väckningsdags..
En väckarklockas liv och uppgift;
Att väcka de döda, eller iaf mer eller mindre, det måste vara otacksamt.
Usch då. Minns med förskräckelse min guldfärgade gammeldags klocka som lät förjäkligt illa och vägrade att tystna om man inte hade fina och precisa rörelser... Den fick smaka betongvägg.. Vågade nog aldrig tala om för mina föräldrar vad som egentligen hände med den... Nu vet ni!
*skäms*
R.I.P
Tur jag har min absolut första (och bästa) väckarklocka kvar!
Den är rosa och är så gammal att det tom sitter ett Bamse-klistermärke på den..
Den är fin och mild i tonen...
Mycket svammel nu, godnatt!
Man kan nog säga att min blogg är inget för kvällströtta, åtminstonde inte
om man vill va först med det senaste "Anna-skvallret"...
Men här kommer iaf en liten update.
Idag är dagen då man börjar om "på nytt".
Eller rättare sagt, idag är dagen då man borde börja om på nytt.
Med det menar jag att det i själva verket är dagen som är startskottet
för vardagen utav resten av året..
Fast det kanske egentligen borde vara nu på måndag..?
Äh, ni vet den dagen då man går tillbaka i gamla banor (jobbet och träningen)
och gör ledigheten till ett minne blott.
Alles in ordnung. Eller nåt.
Quinnan som kan veckla till saker - det är jag det!
Min första dag på resten av livet började med en treo.. och fortsatte sen med att glömma matlådan hemma. Trodde nästan att hoppet för denna dag var ute, men tji fick jag, det blev en riktig kanondag!! Det blir ju vad man gör det till, ellerhur?
Åkte och bytte ut mina skrillor (eller iaf själva skenorna man åker på) eftersom jag upptäckte en spricka efter gårdagens åktur, det gick bra. Jobbet flöt på bra. Lunchen som jag åt ute smakade bra. Ja, det mesta gick bra idag. Träningen gick förvånansvärt bra! Jag var som en liten duracellkanin - fulladdad med energi! Det kommer att kännas av imorgon och det är bra det med! :)
Det enda tråkiga idag var att A-K åker ut på jobb igen...
Tycker hon nyss kom hem.
Var fö överbjuden till henne på nybakat bröd ikväll..
Jäklarns så gott det var!
Jag fick med mig en påse som jag ska äta med andakt!
Mmmmmumma!
Jag har massor med ideér som springer runt i mitt huvud nu, men jag ser att jag måste hejda mig, klockan tickar med stora steg mot väckningsdags..
En väckarklockas liv och uppgift;
Att väcka de döda, eller iaf mer eller mindre, det måste vara otacksamt.
Usch då. Minns med förskräckelse min guldfärgade gammeldags klocka som lät förjäkligt illa och vägrade att tystna om man inte hade fina och precisa rörelser... Den fick smaka betongvägg.. Vågade nog aldrig tala om för mina föräldrar vad som egentligen hände med den... Nu vet ni!
*skäms*
R.I.P
Tur jag har min absolut första (och bästa) väckarklocka kvar!
Den är rosa och är så gammal att det tom sitter ett Bamse-klistermärke på den..
Den är fin och mild i tonen...
Mycket svammel nu, godnatt!
