luna1000

Har varit lite seg i skallen idag...
Tror dels att det beror på att jag inte fyllde på tillräckligt med vatten igår,
men också på urladdningen jag var med om.

Gårdagen var ett "kliv i rätt riktning" för mig.
Blev att prata gamla minnen och starka känslor blossade upp inom mig.
Blottade gamla skelett och stack hål på ångestbubblor tillsammans med J.
Jag gick igenom min viktresa från början till slut...
Att kunna se bakåt utan bitterhet och skam är rätt svårt.
Att berätta om sitt bagage är ännu svårare, men han gör det lätt.
Jag är så himla glad att jag har honom, bättre finns inte!



Några tårar var det helt klart värt att ta ett stort kliv framåt!
Jag har kommit långt, men jag kan komma mycket, mycket längre.
Tänk att sånt jag trott var begravt sen länge kan
skaka om mig så...