luna1000

Det blev en jättetrevlig kväll igår - idag är jag lite seg!

Vi dippade grönsaksstavar till förrätt och sköljde ned med mousserande.
Till middag blev det sellerigratäng med kassler, surkål och rött.
Efter maten var det dags för kaffe och tillbehör,
här gjorde jag ett medvetet val....
De andra åt två sorters glass och sen hade vi tagit fram "kalla-dem-vad-du-vill-bollar" (stulet - vet dock inte vartifrån?) ur frysen sen kalaset förra helgen.
Jag VALDE att ta en boll. Efteråt ångrade jag mig lite, för inte var den väl kanske värd att fuska för, men jag hade valt att ta den och jag njöt av den!
Den räckte länge, tror aldrig jag "smuttat" på en chokladboll tidigare...

Det är klart att samtalen ofta hamnar runt just mat och träning
i ett sällskap som gärna äter och tränar....
Jag har aldrig varit typen som räcker upp handen om jag inte är säker på svaret och inte heller brukar jag vilje ge min åsikt om jag är ensam om den.
Igår fick jag dock tala om hur jag känner med GI.
En annan i sällskapet hade goda erfarenheter av Viktväktarna.
Gissa hur diskussionerna gick..
Jag vill påstå att jag inte känner en enda människa som gått till VV, gått ner allt de behöver, blivit guldmedlem och stannat kvar på den vikten.
Inte en enda känner jag!
Jag har själv tidigare tappat 18 kg med VV, men hoppsan
värst va fort de var tillbaka igen - undrar just varför?
Jag tror mig veta att det handlar om andra saker än dålig karaktär.
När du är viktväktare så följer du ett program där du "får" äta allt, men har ett visst antal points att begränsa  dig till varje dag.
Klart som tusan att du går ner i vikt om du följer det!
Att de sen har en massa eget godis som står framradat där du betalar veckoavgiften gör det lätt att få äta sånt du gillar med gott samvete.
Håll dig bara till ramarna - och gör det livet ut - för suget blir du inte av med!
Själv har jag varit viktväktare 4 gånger nu tror jag.
Höll mig visst inte inom ramen...

GI funkar så här:
När du äter mat så börjar kroppen producera insulin för att sänka ditt blodsocker. Mängden (och kvaliteten) av kolhydrater avgör hur mycket blodsockret höjs och därmed hur mycket insulin bukspottskörteln producerar. Insulinet i sig binder upp det fettet som du ätit under måltiden, och gör dig därför fet (detta trots att du kanske ätit en relativt "sund" portion med mat). När du drar ner rejält på kolhydraterna produceras mindre insulin och kroppen förbränner det som finns kvar i kolhydratsreserven. Efter ca två dagar så finns där inget mer att förbränna och det är då som kroppen börjar förbränna lagrat fett istället för kolhydrater...

Lågt intag av förädlade kolhydrater resulterar i förbränning av fett
Begränsat intag av förädlade kolhydrater = lägre insulinnivå = mindre humörsvängningar = inget fett lagras = kroppen bryter ner och börjar förbränna det lagrade fettet

Reducera kolhydratintaget - inte kalorierna - för att bränna fett
Identiskt kaloriintag
= stort kolhydratintag = fettlagring
= litet kolhydratintag = fettförbränning

I stora drag kan jag sammanfatta min upplevelse med att säga att jag
aldrig tidigare gått ned i vikt på ett trevligare sätt!
Jag har aldrig tidigare kännt mig lagom mätt och utan sug efter snabba
kolhydrater i form av godis, chips, läsk, pasta eller bröd.

Med detta vill jag framhålla att jag inte tycker det är fel att vara viktväktare, jag vill snarare säga grattis till dem det fungerar för.
För oss som kanske har mer än 5 trivselkilon att gå ner så ligger
nog dessvärre inte problemet i att äta måttligt.
Vi har nog andra problem som vi bör ta itu med.

Jag känner mig som lite av en nybakad predikant som vill ge världen
en aha-upplevelse! Tyvärr är det dock så att dessa problemen kommer man inte ur om man inte drar sitt eget strå till stacken, ingen annan kommer att göra jobbet åt dig. Men vi kan väl hjälpas åt på vägen?

Jag väljer GI.
Du väljer vad du vill så länge det funkar för dig.