luna1000

Idag hände något stort!
Efter intensiv jobbdag inträffade eftermiddagskoman...
Chefen hade varit hos någon kund som skickat med honom (läs tvingat på honom) en hel kasse med godis och han kom plötsligt förbi mig tuggandes på en chokladbit. Nästa gång jag gick ut i köket låg förpackningen där - redan uppbruten - och stirrade på mig med sina chokladbruna ögon. Jag gick fram till den och bröt en bit... men precis då bröts också förtrollningen!!! Jag insåg vad jag gjorde och la genast ned förpackningen på bänken igen - utan att äta av den!
Kan ni fatta!?! Det kan nästan inte jag.

När jag sen kom hem så gick jag och min mp3:a en rask promenad runt Skräddarbacken och nu känner jag mig så jäkla nöjd!
Kanske min karaktär håller på att hårdna?

Vad tror ni?