luna1000

Vissa dagar är man (läs jag) bara lite mer negativ än andra...

Igår hade jag en sån där dag då någonting låg och grodde
under ytan och långsamt tärde mig innifrån.
För det kommer sällan till utsidan.
Bara den som känner mig väl märker något.

Vi gick upp tidigt och förberedde oss för isen...
Isen ja, jag motarbetade visst hela händelsen hela morgonen.
Varför?
Jag hade fått för mig att det var tråkigt med skridskor, att det gjorde ont att ramla, kallt var det också och att man får ont i fötterna..
Med facit i hand så fick jag alla rätt.
Självklart.

Jag åkte verkligen och tänkte:
"Kunde de inte ha sopat isen så man ser sprickorna"
"Jaha, undra när jag ska ramla då?"
"Ont i fötterna, precis som väntat"
Det här är skrattretande, men jag tänkte även:
"Min tunga känns svälld.. När jag ramlar biter jag säkert av den"

Som man tänker så blir det (fast tack och lov är tungan kvar)!
Förra året gillade jag verkligen att åka skridskor och jag gjorde framsteg, men i år måste man ju "åka in sig" igen och det ville inte den här fröken. Istället började hon motarbeta det positiva och dra fram det negativa. Inte konstigt att hon fick ont i fötterna, trillade och blev kall...

Tänk om jag hade vänt på det istället och tänkt:
"Va kul det ska bli att se om jag kommer ihåg nåt från förra året"
"Vilken tur att solen skiner nu när vi ska ut och glida på isen"
eller:
"Vad härligt att få komma ut och röra på oss tillsammas"

Dessa meningar fanns dessvärre inte att tillgå.

Det jag vill säga med detta inlägg är att:
Som jag tänker, så blir det.

Så...
Från och med nu är det positiva tankar som gäller!
Ellerhur?