luna1000

Jag har, fram tills nu, tyckt att magen är ganska hanterbar i storleken..
Men nu har den fullkomligt exploderat!

Jag mår så mycket bättre!
Kontraster i livet är väl bra? Eller? :)

Idag var vi till MVC igen!
Allting följer kurvan, blodtrycket är kanon, viktuppgång normal (+10,5 kg nu).
Och vet ni, jag frågade BM om min lilla gråtattack i söndags och än en
gång fick jag svaret att det var HELT NORMAL.
Allting är visst "helt normalt" då man är gravid..
Fick faktiskt en förklaring också.
Om man är trött och slut (som jag känner att jag är mer och mer nu för tiden),
så är gränsen mellan trötthet och nedstämdhet hårfin.
Det är det ju även på ogravida människor, kolla tex på barn som inte sovit,
men kanske lite starkare för gravida pga alla hormoner i omlopp.

BM rekommenderade vila när jag är trött, och ev ta ut någon semesterdag alt gå hem tidigare ibland.. Hmmm. 23 arbetsdagar kvar nu, tror inte det blir mindre än så.

Fick en ny tid för belastningsprov också, för om man gick "by the book" så
skulle det alltid utföras två test..
Så den 8/6 är det dags för sockerchock igen, blä!

EFter MCV åkte vi till socialen och skrev under på att det är
Johan som är far till barnet.
Det är tydligen så man gör om man inte är gift.
Om man är gift däremot så räknar man med att det är partnern som är
far till barnet.
Tänk om det blir som i Yrrol (klicka på länken)!!
Ha ha!

Sammanfattningsvis.
Man får försöka se livet från den ljusa sidan!



Så här ser mitt liv ut uppifrån...
:)

Hittilts har jag varit ganska jämn i mitt humör, det tycker även Johan.
Men idag...
Suck!

Var till IKEA med Orvars mormor och morfar.
Vi skulle handla barngrejer, bl a en spjälsäng.
Vi gick runt och plockade vagnen full med grejer, betalade och åkte hemåt.
När jag satt i bilen och kollade kvittot insåg jag att vi fått fel säng...
"Lyckligt nog" hade vi BARA åkt 2 mil tillbaka, det var bara att vända,
jag skulle ha MIN säng!
Vi fick i uppgift att det skulle finnas 2 på lager, men hyllorna gapade tomma.
Blev så grymt besviken och arg på mig själv som inte kollat bättre på kartongen vi först tog med oss (som f ö måste ha legat på fel hylla).
Jag hade ju kollat upp saldot innan vi åkte, så jag var verkligen arg.

Innan vi åkte hem igen så var vi in i inte mindre än 6 andra "sängbutiker",
EM, JYSK, MIO, Sängjätten, Sova och Sängvaruhuset (tror jag).
Ingen av dessa sålde spjälsängar...
Så vi åkte hem igen utan säng.

När jag kom hem var det lite cirkus även på hemmaplan,
 vi kan väl kort och gott säga att hela familjen var trött och kinkig...
När jag sen upptäckte att en kruka (som var med på kvittot) saknades,
då brast det...

Jag kände en tomhet utan dess like, tårarna sprutade utan hejd och jag var otröstlig!
Det kändes ungefär som om jag fått ett dödsbesked, så ledsen var jag!
Ville bara vara själv och gråta..

I själva verket hade jag nog känt av lite av detta redan på lördagskvällen,
men då tryckte jag bort det.
Nu gick det verkligen inte att "trycka bort".
Det värsta var väl att jag visste att jag egentligen inte hade
någon som helst anledning till att vara så ledsen.
Det bara sköljde över mig.

När jag gråtit en stund tvingade jag mig upp till resten av familjen och tittade på film, direkt efter filmen brast det igen, och igen...

På måndagsmorgonen var jag helt svullen runt ögonen.
Kröp till korset och berättade för mina underbara kollegor vad som hänt.
Och vet ni, jag var inte ensam!!!
Det var tydligen helt normalt att det blev så där...

Att vara gravid är alltså inte bara en dans på rosor!
Men mestadels.
<3

25+6 idag, nu är jag en riktigt tjockis! :)

Idag har jag varit hos MVC för ett belastningsprov och vanligt möte.
Ett belastningsprov gör man för att utesluta ev graviditetsdiabetes.
Det blir allt vanligare att de testen, men du får garanterat göra det om du:
1. Har diabetes i familjen/släkten
2. Är lite tung/rund från början

Det går till likt följande:

Efter kl 22.00 dagen innan testet får du inte äta, dricka,
röka eller motionera. Du får skölja munnen om du måste..
Rökningen var ju det jobbigaste i mitt fall.. ;-)
Sen ska man då på fastande mage ta ett blodprov, efter det ska du dricka ca 2 dl av den slibbigaste, sötaste, sliskvätskan du kan tänka dig.
Men de var snälla, jag fick säkert 3cl vatten att skölja ner skiten med.
Sen skulle man sitta stilla i 2 timmar.
Du får inte va uppe och gå (med undantag för toalettbesök),
och du får inte somna.

Runt omkring mig satt 4-5 andra gravidmagar och verkade
vilja allt annat än att prata.
Så vi satt där i tystnad och läste tidningar..
Jag spelade Rumble och W4, det höll mig vaken!
Två av de andra gravidmagarna somnade, en av dem snarkade ljudligt.
Man fick ju inte somna, men nog är det väl personligt ansvar att då hålla sig vaken? Jag ville iaf inte va moraltant och ruska om dem!

Hur som helst!
Efter 2 timmar togs ett nytt blodprov.
Jag har inte diabetes!
Hade tom "ett mycket fint provresultat".
Det kändes riktigt bra!

Sen var det dags för det vanliga mötet, dvs mäta/väga etc.
+8,5 kg på vågen nu..
SF-mått 26 cm (tror jag det var).
Hjärtljud.. väldigt fina!

Orvar verkar må fint!

Dags igen för den årliga Modeshowen!

Jag och Sven fick återigen förtroendet att försöka få fason
på modet i Gagnefs kommun! :)

Vi satt i vanlig ordning uppe kvällen innan och fixade manus.
Tyckte det gick smidigare än vanligt i år, måste vara rutinen som visar sig.

Klockan 9.00 var det så dags att få en frisyr!
Det fixade Lina på Mockfjärds Håratelje brilljant...
Några timmar senare var det även dags att få ett ansikte,
även det blev utfört av ett proffs, denna ång från Make Up Store.
Skulle kunna vänja mig vid att få hår och smink fixat lite oftare...
Lyx de´lux!


Orvar passade på att visa upp sig i den mullvadsfärgade klänningen.

Men livet består inte bara av lyx heller...
Vi var ju där för att utföra ett jobb!

Det flöt på bra även denna gång och ackompanjerades av "Orvars"
glada kickboxar-anfall! :)

4:e gången gillt!

Kolla in den här magen!!



Inte bara påskmat i den inte...
Nä, Orvar växer så det knakar! :)

Äntligen "frisk"!
Lite rosslig och snorig till och från, men frisk, äntligen.
Det tog "bara" 4 veckor...

Nu må jag säga att det är skönt att det snart är färdigzumbat.
Hade pass i söndags och jag KAN INTE ta det lugnt!
Jag försöker verkligen, men glömmer av mig fort och pulsen rusar.
Sen är jag helt mörbultad i hela kroppen efteråt.
Vaknade varje gång jag skulle vända mig på natten.
Jäkla fogar till att trilskas!
På söndag har jag mitt sista egna pass, och söndagen därpå så har vi ett dansmarathon där jag ansvarar för 20 minuter, sen blir det lugnt. Ska fortsätta träna, men det är en jäkla skillnad på att gå på pass och att leda pass.
Ska förresten prova på Sh'bam nu på torsdag!
Ska bli skoj att prova ett annat danspass.
Troligtvis blir det passet att gå istället för min zumba i höst.
Men sen ska jag tillbaka!!

Tog en lugn promenad när jag kom hem från jobbet idag.
Blir faktiskt trött i bäckenet även av promenader, men jag
känner mig lite ur form efter mitt förkylningsrace också.

Nu ska jag sluta gnälla.
+6,5 kg på vågen.. YeeHaa! ;)

Förutom 3 förkylningsveckor så är livet verkligen fantastiskt just nu!
"Orvar" lever livet i magen på mig och häromdagen så kunde även 
Johan känna två rejäla sparkar på utsidan också.
För så är det, insidan lever livet hela tiden,
men på utsidan känner man inte så mycket än.

Ibland kommer jag på mig själv med att ha stannat upp och bara sitta
och känna det lilla som sprattlar runt där inne.
Det känns helt overkligt!

Magen börjar puta rejält nu och imorse, då jag legat på sidan och sen
rullade över på rygg, så stod hela magen ut åt höger!
På vänster sida var magen helt mjuk och såg "ogravid" ut,
men på höger sida var det hårt och putade! :)
Sen bokstavligt talat SÅG jag hur hela "kulan" bökade sig tillbaka
till utgångspositionen, riktigt fränt, och ett humoristiskt
sätt att vakna till en ny dag på!

Och, jag mår BRA!! Vilken härlig känsla!!!
Endast ordet köttgryta får mig illamående, det kan jag leva med!

Mer än halvvägs, inte illa! :)

Idag var vi in till Falun för ett andra (egentligen 3:e) ultraljud!

Första gången låg h*n som bekant lite dumt till för att se allt
som behövdes kollas, och idag var inget undantag...
Orvar var blyg och drog upp benen så barnmorskan inte kunde
se navelsträngsfästet, vi puttade på magen, jag gick och tvångskissade,
hoppade och puttade lite till, men Orvar skylde sig väl!
Tillslut bestämde vi oss för att vi skulle komma tillbaka direkt
efter lunchen, för det som skulle tittas på skulle typ ta en sekund
bara Orvars läge var lite förändrat.
Vi hade ju redan planerat lunch på Dalasalen, så vi gick och åt lite pannkakor.
Och se, DET var precis vad vår Orvar ville ha, för sen såg hon allt på en gång! :)


Orvar växer och frodas!

Mindre roligt är att jag varit "sjuk" i 1,5 vecka nu..
Inte kul eftersom jag inte kan ta alla naturläkemedel och piller
som jag brukar kurera med, så det här kan ta tid.

För övrigt så växer magen mer och mer!
Det har verkligen "smällt till" den här veckan! :)
Vikten ligger på ca 6 kg upp..
Huvva!

Idag var vi till specialistmödravården på ultraljud!
Har knappt kunnat sova inatt för jag var så förväntansfull!
Men nu har vi sett lilla "Orvar"!

Lilla Orvar ja, med betoning på "lilla".
Vi blev tillbakaflyttade en hel vecka mot mina beräkningar,
så idag är vi i v. 17+3, med beräknad ankomst 2/8.
Det kommer väl att visa sig hur det blir!
Säger som någon gammal barnmoska sa till Johans moster:
"Hä ha då aller bivi nön kvâr!"

Trots extra kissningar och pickande på magen så låg h*n dock lite illa för att se alla organ ordentligt, så vi fick en ny tid nästa vecka.
Inte oss emot, inte alls!
Men allt hon kunde se såg bra ut, så det var skönt!


Lilla "Orvar"

Jag är så himla lycklig!
Tänk att jag, JAG, ska bli morsa!
:)

Tänk att vi redan är inne i sextonde veckan!
Ultraljud om 3,5 vecka, spännande! :)

Nu börjar jag bli tjock på riktigt..
Förut har jag mest kännt mig slapp och fettig, men nu börjar
magen bli hårdare och har fått en mer distinkt form!
Undrar just hur länge det dröjer innan någon säger nåt på zumban?

Apropå zumban...
Efter passen de senaste veckorna har jag haft rätt ont i bäckenet.
Inte bra.
Men framförallt - INTE REDAN!!!
Har avslöjat nere på klubben att vi ska ha barn och att vi måste leta efter en vikarie under min ledighet. Jag kommer ju inte kunna köra jättelänge till..
Det är dock svårt att hitta någon lämplig, alt lämplig lösning.
Hade en på G, men hon ville ha mycket i ersättning, så vi får se.
Har fått okej på att korta mina pass till 45 minuter då det behövs.
Skulle tro att det blir i mars, om foglossningen fortsätter.

Mår fortfarande illa på kvällarna.
Igår mådde jag riktigt illa faktiskt... :(
Har spytt 3 dagar av 5, lite mer än på några veckor.
Annars så känner jag mig piggare igen, så nu har jag börjat motionera lite mer
(fick lite nojja när två oberoende personer sagt att jag gått upp i vikt..),
vill inte bli större än nödvändigt!!!
Försöker ta promenader på träningsfria dagar och sen har jag kört
spinning ett par gånger, skonsam träning is "da shit"!

Klart man går upp i vikt då man väntar barn, och det är okej.
I mitt fall så slutade jag med dieter då jag slutade med piller,
vilket resulterade i att jag gick upp 3-4 kg direkt.
Sen vi plussade har jag gått upp 4,5 kg ytterligare, så det är klart
att det syns (och märks på kläderna), vore konstigt annars.
Men det är okej, jag är gravid och kommer att vara det ett tag till,
SEN tar jag tag i vikten!

So long..

Jag ringde BM igår och förklarade vad som hänt i torsdags och fredags.
Hon tyckte det lät beskedligt, men förstod våran oro.
Fick numret till Kvinnokliniken i Falun och sen en tid för undersökning.

Idag, 12+4.
Var riktigt nervös när vi kom fram.
Frågade i expiditionen var vi skulle gå för ultraljud, fick en vägbeskrivning
och gick dit. Var i god tid!
Magar och små bebisar var vad som mötte oss på avdelningen.
Tyckte det drog ut på tiden, men det är ju inget ovanligt inom sjukvården..
När vi väntat en halvtimme gick Johan och frågade om vi kommit fel.
Det hade vi givetvis, så det blev en språngmarsch ned två våningar
till gynmotagningen..
Väl där så stod en sköterska och ropade mitt namn när vi kom in genom
 dörren. Vi förklarade att vi blivit felskickade och fick komma in direkt!

Sköterskan, som jag glömt namnet på, var väldigt pedagogisk
och berättade vad hon skulle göra.
Jag som förväntat mig ett vanligt UL (på magen) blev ganska förvånad
då hon bad mig ta av mig och ta plats i gynstolen.
Det blev alltså aktuellt med ett VUL (via .. ni vet).
Men det gick jättebra.
Hon tittade, klämde och kände.
"Ja, livmodern är iallafall förstorad" (klämde på magen)
Sen förklarade hon att hon skulle sticka in en apparat, som såg ut som en dildo, i mig. Hon skulle se efter först innan vi skulle få se något på skärmen.
Det kändes som en evighet, men var kanske 20 sekunder.
Jag blundade, försökte andas lugnt...
"Verkar se bra ut det här..."
Tystnad.
"Japp, där såg jag en rörelse!"
Hon vred skärmen så vi kunde se.

På skärmen såg jag hur lilla "Orvars" hjärta slog rytmiskt
och hur h*n rörde sig lite där i sin lilla värld.
Ungefär där började jag böla...
Helt fantastiskt att se det lilla livet!
H*n låg med båda händerna uppe vid pannan, vi såg fem fingrar
på en av händerna, magsäcken, det lilla hjärtat...
Underbart!


Inte Orvar, men ganska likt!

Sen - pinsamt!!!
När vi skulle gå därifrån var vi så uppspelta och glada att vi glömde
gå via kassan och betala..
Vet inte vad/om det kostar, men hur än det är så var det värt det!
Ringde iaf och bekände, så de skulle säga till att de skickar en
ev faktura istället.. Tom sköterskan jag pratade med skrattade.. :)

Nu ska jag passa på att njuta av vetskapen om livet
som vi nu sett med egna ögon!

Kärlek!

Flera som vet nu!
Känns både spännande och läskigt.

Illamåendet håller i sig än.
6 helt kräkfria dagar sedan någon gång innan Lucia.
Förjävligt att må illa faktiskt.
Fick (låna?) ett par "åksjuke-band" (från Apoteket) av mamma att sätta runt handlederna, det hjälper skapligt, men inte tillräckligt.

Oftast så vaknar jag och mår som en prinsessa, men ju längre
dagen går desto sämre mår jag.
Flera gånger har jag spytt med tandborsten i handen, efter
att jag borstat klart.
Riktigt drygt.
Tänk er ett riktigt åksjuke-illamående, som att ni åkt "kaffekoppen"
5 gånger på raken. Hur skulle ni må då?
Tadaaa - som jag gör kvällstid.

Igår trodde jag på allvar att det skulle bli ett missfall.
Jag hade ont i magen och mådde inge vidare, sen fick jag en
oförklarlig ...... som gjorde mig orolig.
Men idag är det bra igen och inga mera sviter.
Det ska bli en stark unge det här.

*~*~*~*

Senare på kvällen.

Fan, fan, fan..
...... igen, den här gången röd.
Jag låg och grät på soffan och tänkte "Orvar är död".
Inte mådde jag illa heller.
Ringde VC som stängt, förlossningsavdelningen tyckte jag skulle
ta det lugnt och ringa sjukvårdsupplysningen om det blev värre.
Kul.

Jag går och lägger mig och skiter i det här nu.
Fuck the world.

Detta eviga illamående tar knäcken på mig.
Kan inte ens borsta tänderna utan att hulka längre..
Än så länge har jag inte spytt, men kräkan hänger i luften!
Dessutom har jag någon konstig "slemhinna" längst bak i halsen,
som inte gör det ett dugg bättre.
Jag har läst om illamående och metallsmak, så jag är normal iaf.
Skulle hellre ta metallsmak om jag slapp denna hinna som jag kan beskriva som
"känslan av att du druckit grädde, men utan smak"
dvs. en tjock krämig känsla i halsen..
Uäck!

Hoppas verkligen det går över snart!
Det är ju en sak när jag är hemma, värre då jag är på jobbet och försöker hålla en god min. Kaffe har jag tex nästan helt slutat med. Blir illamående av lukten...
Jäkligt skumma grejer som händer nu! :)

Det är verkligen en del att tänka på när man blir med barn...
Förutom chocken som det känns som man befinner sig i,
så är det en massa saker som snurrar i hjärnan.

Fråga nr 1 för mig blev träning.
Kan jag fortsätta träna som vanligt?

Svar 1 (barnmorskan):
Ta det lite lugnt med träningen.
Men styrketräning då?
Ta det lite lugnt med den med.

Svar 2:
Du kan fortsätta träna din vanliga träning, så läge det känns bra och så länge du håller ned pulsen under 80% av maxpuls...

Jaha..?
Jag brukar ha en MEDELPULS på mina pass på ca 86% av max..
Nu när jag medvetet har tagit det så lugnt jag kunnat har jag fått
ner medelpulsen till ca 80%.
Jag kan knappast ta det lugnare på mina egna pass.
Är det farligt för "Orvar"?
BM's svar kändes ju inte jätteroliga heller, hur ska man tolka dem?
Jag tror iaf att det är bättre att träna än att inte göra det!
Jag ska försöka göra koreografier utan hopp framöver,
då eliminerar jag problemet något.

Fråga nr 2 på listan blev kosten.
Vad kan jag äta och inte?
Jag har läst mig till att jag kan äta i stort sett vad som helst utom vissa fisksorter, kallrökt och gravat, alla ostar utom de hårda, och typ lever (men pastej går bra).
Känns som om jag kan överleva det.

På något konstigt vis så känns det som att alla i min närhet liksom "vet om" våran/min hemlighet. Som häromdagen, pepparkakor och ädelost (visseligen på tub, och det tror jag man kan äta eftersom den är "kokt" i tillverkningen) på jobbet... Hur ofta händer det?
Jag älskar den kombinationen, men hoppades att ingen visste det och låtsades som ingenting, satt och tuggade lääänge och väl på min apelsin istället.. :)
Var det ett test? Eller är jag nojjig...?
Svar: Jag är nojjig!

Så här ser iaf magen ut nu.
Inte så mycket till bebis än tror jag, desto mer gas!

 
v.6-7

Johan ville också va med! :)

Japp, så är det!

Jag och Johan ska få ett gemensamt barn!
Helt galet! :)

Idag har vi varit in på ultraljud och det var dit jag ville komma
innan jag började publicera det som kommer nu.

Från första dagen vi visste om lilla "Orvar", så har jag skrivit
några inlägg som kommer att komma med jämna mellanrum
från och med nu och fram till förlossningen.
Har inte skrivit varje dag, men regelbundet.

Vi börjar med inlägget
"Orvar".

Det var verkligen ett "+", eller..?
Samlade mig ett ögonblick, trevade mig fram genom mörkret tillbaka till vårat provisoriska sovrum där jag stannade i dörröppningen.
"Kommer du ihåg att jag hade en hemlis förut?"
Sömndrucket från sängvärmen: "Öööh.. ja..?"
"Jag har fått tillåtelse att berätta den nu"
Lite mer vaket: "Okej, vad är det för hemlis?"
"Jo, ---- och ---- ska få barn igen! Men det är fortfarande så tidigt så jag fick absolut inte säga någonting om det nu inte skulle råka vara så att jag också plussade"
"Vaddå? Jag förstår inte...?"
"Ja alltså, jag fick berätta hemlisen om det visade sig att jag också är med barn"
"Va!!?" Sätter sig snabbt upp i sängen med ett stort leende.
Nu, helt speedad på rösten: "Jo kolla om inte det här är ett plus!!?"
Jag håller upp graviditetstestet som nu visar mera plus än någonsin,
har även med mig bruksanvisningen och snart ligger vi i sängen och fnittrar,
läser, pussas, tittar på testet och fnittrar igen....
Vi, Anna och Johan, ska få ett gemensamt barn!

*****

Efter frukost är jag tvungen att göra ett test till..
Tänk om det vore fel på det första.
Även det visar positivt.
Glädje!!!!

*****

Anna, sämst pokerface i stan, Björklund.
Håll ansiktet nu, avslöja INGENTING!!!
Håll känslorna i schack!
Lättare sagt än gjort det.
----- och ----- fick givetvis ett sms samma dag (21/11), tänk att - om allt går bra - då är det ca två veckor mellan oss...  helt galet!
Och väldigt skönt att ha någon, som gått igenom detta förut och en gång
till SAMTIDIGT som mig, att fråga, undra och glädjas med!
Nästa person att få veta, eller rättare sagt, luska ut, var Loppa.
Älskade Loppa som SÅG DET PÅ MIG...?
But how!?
Idag, 26/11, är det ingen mer än vi fyra som vet.
Tanken är att knipa tyst ända fram till jul.
Vore så skoj att få överraska våra föräldrar (som vi så lägligt bjudit hem över jul) med den underbara nyheten.
Hoppas bara att allt går bra nu!

*****

Vi kallar honom/henne för "Orvar".
Har kallat den så sen vi började planera, för ca 3,5 månader sen.
Det tog sig rätt fort! :)
Orvar har gjort sig påmind genom att ge mamma ont i magen,
göra henne illamående och trött, tröttare , tröttast.
Tror faktiskt jag kan tävla med Johan om vem som somnar först på kvällen snart!

*****

Orvar, vårt kärleksbarn, må gott!
Vi älskar dig!
<3 <3 <3

Snart kommer jag att publicera nåt stort!
Från början - till slutet! :)

To be continued...

Hoppas på fredagsmys ikväll!
Tror jag ska festa till det med popcorn...?

Imorgon ska jag till Leksand och se filmen från "Celebration",
det blir spännande! :)

På söndag är det zumbadags igen.
Härligt!

Vad ska du göra i helgen?

Känner mig glad idag.
Laddad för nåt STORT!!



Hoppas i får en bra dag!